Idag är Torsbo ett litet samhälle med ungefär 150 invånare. Men en gång i tiden var Torsbo betydligt större med bland annat textilfabriken och fotbollslag. I detta avsnitt får du en liten inblick i Torsbos historia.
Torsbo IF: Laget med taget på 1900-talet
1906 var året då fotbollen kom till Torsbo. 1908 bildades ett lag som då kallades Torsbo bollklubb (Torsbo BK). Speltröjorna var svarta och byxorna vita. Första matchen spelades mot Dalstorp. Planerna som Torsbo använde sig av var vid Klockarehagen och på vissa av Torsbo gårds klövervallar efter slåttern. 1930 gjordes en riktig fotbollsplan som låg mellan Torsbo och Dalstorp, Skogsvallen blev namnet. I denna veva gick även Torsbo och Dalstorp ihop till ett fotbollslag, Torsbo IF. Detta lag var ett av de bästa i bygden. Rekordet för A-laget var vinst med 11-0 och B-laget med 16-3. Torsbo IF kom även på 2:a plats i Västgötaserien på 1940-talet. Publikrekordet på Skogsvallen sattes 1943 med hela 651 personer. Detta var mot Elfsborgs B-lag. På 1980-talet lades Torsbo IF ned. Skogsvallen användes som fotbollsplan fram till på 2000-talet av Dalstorps IF, dock inte som hemmaplan. Planen stod under många år efter det förfallen och igenväxt, men rustades upp för något år sedan och används nu som ridanläggning.
Textilfabriken i Torsbo:
Det är inte bara fotbollen vi har att tacka för att Torsbo finns med på kartan. Per Johan Andersson hette mannen som gjorde Torsbo till bygdens första och under lång tid största textilsamhälle. Han var född 1830 i Tvärred och flyttade till Torsbo Säteri 1880. Redan i Tvärred hade han haft ett väveri, och när han kom till Torsbo fortsatte han med textilverksamhet i en av Torsbo säteris flygelbyggnader. Företaget hette då Persson & Co och ägdes av Per Johan Andersson och Carl Persson som Andersson hade arbetat under i Tvärred sedan han var 16 år. Per Johan byggde senare en fabrik bredvid Torsbo säteri som stod färdig 1886. Då användes raschelvävare som drevs med ångmaskin. Företaget ändrade namn till Torsbo Yllefabrik.
Runt sekelskiftet byggdes det fem stora arbetarbostäder bredvid fabriken till de som arbetade där. Som mest var det runt 150 stycken som arbetade på fabriken. Per Johan Andersson avled 1909, men textilens glansdagar fortsatte i Torsbo. Fabriken brann dock ned 1918. Sveriges förenade trikåfabriker som då ägde verksamheten ville egentligen inte bygga upp en ny fabrik, eftersom Torsbo låg så bortundan. Men de blev övertalade av betydelsefulla män från bygden och en ny fabrik byggdes upp och stod klar 1920. Runt detta årtal var även då fabriksbostäderna fick elektriskt ljus. Vatten och avlopp drogs inte in förrän runt 1945.
Under andra världskriget tillverkade Torsbo en del till försvaret, då patrullerade vakter nattetid omkring fabriken för att kunna hindra fienden att komma in i fabriken.
På 1940-talet byggdes Solgårdarna som finns kvar än idag. Även dessa byggdes som bostäder för arbetarna på fabriken, nyare och modernare än arbetarbostäderna. Under textilens glansdagar i Torsbo fanns det två livsmedelsaffärer som ägdes av privatpersoner. Konsum fanns också ett tag men lades ned 1960.
1971 lade Eiser ned sin verksamhet i Torsbo som då ägt fabriken i många år. Fabriken drevs vidare genom KÅWE från Rånnaväg under tre år innan det var dags för fabrikens allra sista dag. 1967 revs det första av de fem arbetarbostäderna. Mellan 1973-1974 revs resterande hus, förutom ett som dåvarande ägare av Torsbo gård, eller Torsbohemmet som det då kallades köpte upp och använde till sin verksamhet inom psykiatrin. Huset änvändes som tvättstuga och terapilokal för de boende. Den gamla fabriksbostaden brann senare och även den revs 1991. 1998 var det även dags för fabriken att rivas som delvis börjat rasa ihop.
Torsbo säteri/Torsbo gård
Gården byggdes redan på 1600-talet, men byggdes om runt 1880. Det var på Torsbo säteri som Torsbos textilfabriks grundare bodde mellan 1880-1909. Ända fram till 1970-talet var säteriet en stor gård med både jordbruk och djur. Efter det arrenderades jordbruket ut och säteriet blev istället ett vårdhem för patienter från Jönköpings län med lättare psykiatriska besvär. Säteriet kallades då Torsbohemmet. Senare blev säteriet flyktingförläggning och har även varit ett behandlingshem för alkoholister en period. Under 1990-talet blev huset återigen en privatägd villa.
Litteratur som användes:
Torsbo Säteri 1876-1877 en gammal kassabok berättar (Gällstads hembygdsförening, Sture hjalmarsson)
Torsbo - ur kvinnligt perspektiv (Maj Andersson & Ulla-Lena Svensson)
Gällstadboken - fortsättning och fördjupning (Gällstads hembygdsförening)
Gårdar i Gällstad 1850-1999 (Gällstads hembygdsförening)
I dessa böcker kan du läsa mer om Torsbo. Både hur man levde, mer historik om fabriken, gårdar, torp, stugor, människor, platser med mera.
